Vad är ordnar, dekorationer och medaljer?

Vem bestämmer vad som är rätt och fel när det gäller vad och hur man bär i Sverige?

Hur gör man för att instifta en medalj eller flera medaljer?

Vilka av sina tidigare utmärkelser ska man bära när man ska få en ny?

Till vilka kläder bär man ordnar och medaljer, original eller miniatyr?

Hur många ordnar och medaljer kan man bära samtidigt?

Jag har originalet, men var får jag tag på miniatyren?

Kan jag blanda miniatyrer och originalordnar och -medaljer att bäras på bröstet?

Jag har flera medaljer/miniatyrer, men de sitter inte ihop så snyggt?

Är det någon skillnad på officiella och halvofficiella ordnar och medaljer?

Hur uttrycker man ordens- och medaljinnehav på ett riktigt sätt?

Hur bäres de olika ordnarna och medaljerna?
Vilken inbördes ordning skall de bäras i?

Medaljgrupper

Är många medaljer bättre?

Titulatur

Storlekar

Förkortningsordlista

Förkortningar över orter för lokala medaljer

Vad är ordnar, dekorationer och medaljer?

Medaljer (fr médaille, till lat metallum 'metall') ofta runda, ibland fyrkantiga (plaketter) eller ovala, myntliknande metallstycken, vanligen av guld, silver eller brons, som utdelas i form av minnespenningar eller belöningsmedaljer avsedda att bäras. Minnespenningen har på åtsidan (aversen) ett porträtt av den som avses och vanligen på frånsidan (reversen) något slags allegorisk framställning eller emblem.

Riddarordnar och förtjänstordnar ("Orders of Chivalry/Knighthood, Orders of Merit) har vanligen formen av ett kors i guld med emaljinläggningar. Ordnar instiftade av medeltida furstar har ibland annat utseende (ex. danska Elefantorden), vilket också är fallet med icke-kristna länder.

Mellan medaljer och ordnar står utmärkelsetecknen ("Decorations") som kan ha formen av genombrutna medaljer eller korsform, men som saknar emaljinläggningar.

Vetenskapen om ordnar och medaljer räknas till numismatiken, och de stora medaljsamlingarna finns på de offentliga myntkabinetten. Ett samlingsnamn för vetenskapen om de bärbara utmärkelserna är faleristik. Ordet kommer från phalerae, som bl.a. var ett utmärkelsetecken i form av en skiva som tilldelades romerska enheter och oftast bars av dess centurion på bröstet. På biblioteken hittas ordens- och medaljböckerna under Kyh, historiska hjälpvetenskaper.

Vem bestämmer vad som är rätt och fel när det gäller vad och hur man bär i Sverige?

Av tradition är det i kretsen runt statschefsämbetet som dessa frågor regleras, d.v.s. i Kungl. Hovstaterna genom riksmarskalken. Denna tradition finns fastslaget av Försvarsmaktens protokollsavdelning vid Högkvarteret som reglemente (fast det skiljer på några punkter). Även Utrikesdepartementet har en protokollsavdelning.

Även om principerna inte är huggna i sten, så tillhör det god ton att följa dem. På samma sätt som andra etikettsregler så finns de till för att förenkla livet. Om man inte följer dem, så uppstår alltid en risk för att såra någon - eller att man själv gör bort sig.

Kunskapen om vad som är passande och opassande är inte allmänt utbredd längre. Delvis orsakad av samhällsförändringar där symboliska ordnar och medaljer tyvärr tycks ha ersatts av betydligt mer konkreta pekuniära nådemedel, delvis av att de svenska statsordnarna inte längre kan förlänas till svenska medborgare. Som f.d. lärare är den här sidan ägnad åt att försöka att bringa viss klarhet i begreppen, och att ge läsaren kunskaper nog att undgå de värsta blindskären.

N.B. Eftersom det "passande" till sin karaktär inte är helt gripbart är denna sida behäftad med svagheter som rättas till efter hand.

Hur gör man för att instifta en medalj eller flera medaljer?

Kungl. Patriotiska Sällskapet och Kungl. Sällskapet Pro Patria delar ut medaljer för 15, 20 eller 25 års väl vitsordat förtroendeuppdrag eller anställning resp. 15 eller 25 års väl vitsordat förtroendeuppdrag eller anställning. Förening eller arbetsgivare som vill utdela sådana här medaljer rekvirerar anmälansblankett från någondera sällskapets kansli i Stockholm i god tid före utdelandet, och bekostar medaljen. En medalj i gediget guld av största storleken kostar ca 4 000-7 500 kr beroende på storlek,en silvermedalj ca 1 000-2 200 kr beroende på storlek.

Dessa medaljer kan alltid användas för att belöna längre insatser. De medaljer är försedda med kunglig krona och porträtt bland de äldsta halvofficiella medaljerna. Därmed har de högre dignitet än någon nyinstiftad halvofficiell medalj någonsin kommer att få. Trots det är det inte ovanligt att föreningar bestämmer sig att instifta nya egna medaljer med lika långa meriteringstider. I många fall har de kungl. krona och porträtt efter ansökan hos kungl. hovet. Personligen tycker jag att man i första hand bör välja Sällskapet Pro Patrias och Patriotiska sällskapets medaljer.

Med dagens rörligare samhälle, så delas ovanstående medaljer ut mer och mer sällan. Ett berättigat behov har uppstått att belöna insatser som sträcker sig under 15 år, till exempel 10 år. Bestämmer man sig som förening eller företag instifta en förtjänstmedalj för "kortare" väl vitsordade förtroendeuppdrag eller anställning) bör metallerna vara äkta. En guldmedalj bör vara av guld eller förgyllt silver (möjligen förgylld brons eller mässing). En silvermedalj bör vara av silver (möjligen försilvrat brons). Här handlar det delvis om symbolik: guld och silver är ädelmetaller som ges för de ädlaste arbeten. Om medaljen inte är genuin, åtminstone på ytan, så går det på tvärs med symboliken av medaljen. En medalj av oädel gul- eller vitmetall belönar oädla arbeten..?

Att välja äkta metaller innebär också en naturlig återhållsamhet när det gäller benägenheten att utdela av medaljen på grund av kostnaderna, och dessutom att affektionsvärdet och det nominella värdet ligger nära varandra. Har man inte råd att dela ut silvermedaljer bör valören på medaljen vara brons. Därmed kan kraven på insatsen också i någon mån reduceras eftersom metallen är oädel. Upphängningen bör alltid vara i band på bröstet. Därmed åtföljs bärandesättet och medaljens lägre dignitet.

GMnor(?), CFBSM, SthFKGM, StobfbGM, CFBGFt och FArbskGFt som miniatyrer.

Som jag skrev ovan händer det att det inom en förening antingen finns flera olika utmärkelser, alternativt flera medaljklasser. De lägre delas då ut för kortare tjänstgöringstider/ mindre meriteringsgrunder. De två ovanstående är de vanligaste lösningarna på flera utmärkelsesteg: det finns dock något exempel på medaljer där ett särtecken placeras på bandet för att markera synnerlig merit, i stället för att ha två medaljer (t.ex. Svenska Blå Stjärnans förtjänsttecken).

Det är viktigt att skriva en medaljstadga över vem som har rätt att föreslå medaljkandidater, vem som beslutar om tilldelning, om det ska finnas ett maxantal för hur många utmärkelser som kan delas ut årligen, tidpunkt för utdelningen och att en förteckning över utdelade medaljer finns. Det är också viktigt att skriva in instiftansdatum, det datum då fullmäktige/stämma/styrelse eller motsvarande fattar beslutet att instifta medaljen. Detta glöms ibland bort. Anledningen till det är viktigt är att instiftansdatum är avgörande om man vill placera medaljer i instiftansordning (vilket möjligen är ett skäl till att bokstavsordning inom resp. grupp kanske är en vanligare placeringsordning).

Därefter får man fundera på hur man ska beskriva den meritering som ska krävas för att få medaljen. Det finns två sätt, en öppen eller en specificerad skrivning. Svenska Exlibrisföreningen är ett exempel på en öppen skrivning:

• guldmedaljen tilldelas "som belöning för utomordentlig gärning inom exlibrismen såsom konstnär, samlare eller forskare",
• silveredaljen tilldelas "som belöning för betydande exlibristiska insatser eller för mångårigt styrelsearbete inom föreningen",
• bronsmedaljen tilldelas " som belöning för styrelsearbete eller annat arbete för eller gynnande av föreningen eller exlibrism i allmänhet".

Alternativet till det är att sätta upp en poängnivå för resp. utmärkelse och därefter specificera vilk poäng olika uppdrag och insatser medför. Se exempelvis här!

Vilka av sina tidigare utmärkelser ska man bära när man ska få en ny?

Huvudregeln är att man infinner sig ren, vilket betyder rent bröst utan vare sig spännen, miniatyrer eller original. Bakgrunden till detta verkar vara att den nya utmärkelsen vid överlämningstillfället inte ska vara överglänst av något annat, vilket är en artighetsgest mot utdelaren. Att inte bära något annat gör det också möjligt att undvika pinsamheter: det är möjligt för en och samma person att få utmärkelser från länder eller organisationer som ligger i strid med varandra. I så fall är det lite omdömeslöst att tvinga den senaste utdelaren att fästa sin utmärkelse vid samma bröst som fiendens utmärkelse.

För den som tidigare fått en eller flera utmärkelser av den aktuella utdelaren, så kan specifikt den/de bäras, men ett sådant initiativ bör kanske först stämmas av med utdelaren. Att bära de tidigare utmärkelser man redan fått från samma utdelare blir då en artighetsgest av visad tacksamhet. Eftersom man normalt sett får allt högre utmärkelse, så kan aldrig de tidigare utmärkelserna överglänsa den man nu får.

Vid ceremonin bör man ha åtminstone kavaj, gärna kostym, för att genom "omaket" att bära formellare klädsel signalera till utdelaren att man högtidlighåller medaljutdelningsceremonin och sätter värde på sin utmärkelse.

Till vilka kläder bär man ordnar och medaljer, original eller miniatyr?

• Till högtidsdräkt (motsvarande) bäres original. Miniatyrer kan också bäras.
• Till smoking och kavaj (motsvarande) bäres i högtidliga sammanhang miniatyrer. Se Riksmarskalkämbetet.
• Ordensbouton eller medaljrosett kan bäras till smoking och kavaj vid officiell eller privat tillställning för att hedra någon närvarande eller annars när det motiveras av omständigheterna.

I vissa sammanhang kan utmärkelser bäras till civil kavaj som original, ex. jubileer till minne av FN-operationer, sammankomster i militära kamratföreningar eller inom ordenssällskap. I en del andra länder (ex. forna öststater) har civil kavaj samma status som frack. Där kan ordnar och medaljer alltid bäras civil kavaj.

Herrar bär utmärkelser runt halsen på så sätt, att utmärkelsen vilar ovanpå flugans/slipsens band i nacken och på sidorna, men under omedelbart nedanför knuten. bäres utmärkelsen till till skjorta med nedvikt krage skall bandet alltså inte vila ovanpå skjortkragen utan under och bara sticka fram vid knuten.

Hur många ordnar och medaljer kan man bära samtidigt?

Man kan bära maximalt

1. ett storkorsband
2. tre halstecken
3. fyra kraschaner (på vardera sidan)

När det gäller brösttecken i original kan man genom montering med viss överlappning bära runt åtta original.

Runt åtta miniatyrer bör även vara gräns. Fler miniatyrer kan bäras om man i stället monterar dem i en guldkedja utan band. Det är särskilt lämpligt om man har "för många" svenska eller utländska ordnar - har man till exempel fyra kommendörstecken kan ju inte alla bäras samtidigt, utan en får då bäras som miniatyr.

Bäres storkors eller kommendörskors av 1 klass (motsvarande) skall samma ordens kraschan bäras. I normalfallet bäres kraschan på bärarens vänstra sida men vissa ordnar - t.ex. StOffFrHedLO - har stipulerat att de ska bäras på högra sidan.

Genom upprepad FN/NATO/IFOR/OSSE-tjänstgöring i samma mission kan man få samma medalj flera gånger. Endast en medalj av varje sort skall bäras med siffra för antal missioner. FMintBM bör bäras på samma sätt.

Kan jag blanda miniatyrer och originalordnar och -medaljer att bäras på bröstet?

Nej. Man bär antingen originalen eller miniatyrerna. Inom ordenssällskapen förekommer det att man förlänar medaljer utan miniatyrer avsedda att bäras på bröstet. Om man förlänats en sådan och dessutom har förlänats andra officiella och halvofficiella ordnar och medaljer avsedda att bäras på bröstet, så bör alla dessa bäras i original.

Jag har originalet, men var får jag tag på miniatyren?

Man får vända sig till organisationen som delade ut medaljen, de kan ofta sälja miniatyrer. I annat fall kan man möjligen vända sig till tillverkaren av originalet för att ta fram en miniatry. För FN-medaljer kan man vända sig till Swedint:s personalenhet.

Jag har flera medaljer/miniatyrer, men de sitter inte ihop så snyggt?

Vanlig montering ("swing style"), här RSO, RVO, RRS:tSO, OffFrSvSO som miniatyrer.

Hovmontering ("court style"): RSO, RNO, ProPGM, SCFGFt och Brand- och Livförsäkringsförbundet Sveas guldmedalj.

Om man har fått flera medaljer och miniatyrer bör man låta montera dem så att de hänger ihop som enhet som är lätt att fästa på ett snyggt sätt. Det görs av ordensateljéer, till exempel Edmunds förlag och ordensateljé i Stockholm eller Medaljateljén i Karlsborg. Medaljer avsedda att bäras i band på bröstet kan monteras på två sätt. Det vanligaste sättet i Sverige kallas "swing style" internationellt. Ett annat alternativ är "court style" som kallas hovmontering eller preussisk montering på svenska, vilket innebär att bandet ligger bakom och nedanför orden/medaljen i en u-form.

Är det någon skillnad på officiella och halvofficiella utmärkelser?

De officiella utmärkelserna kan alltid bäras, eftersom de är förlänade av offentliga statliga organ. De halvofficiella utmärkelserna bör främst bäras i det sammanhang de förlänats. Regementsmedaljer bäres främst inom försvaret, universitetsmedaljer främst vid högtidliga universitetsammanhang och idrottsmedaljer främst vid högtidliga idrottssammanhang. Prismedaljer från tävlingar kan normalt inte bäras.

Innehar man officiella och halvofficiella utmärkelser så kan man låta montera dem tillsammans så att de kan bäras snyggt. En konsekvens av detta är att när de monterade medaljerna bäres i officiellare sammanhang så följer innehavd halvofficiell utmärkelse per automatik med, även om dessa egentligen inte är riktigt "comme il faut" i sådana sammanhang.

Hur uttrycker man ordens- och medaljinnehav på ett riktigt sätt?

Miniatyrer, från vänster i bild:

1. Sveriges Landsstormsföreningars Centralförbunds förtjänstmedalj i silver? (LandstSM)
2. Svenska pistolskytteförbundets förtjänstmedalj i silver (SvPistfbSM)
3. Stockholms stads S:t Eriksmedalj (S:tEM) i guld
4. ?
5. Stockholms Landsstormsförbunds förtjänstmedalj (StolfbM)
6. Stockholms pistolskyttekrets förtjänstmedalj i silver (StopistskSM)
7. ?
8. Stockholms befälsutbildningsförbunds idrottsförening medalj (StobfbifSM)
9. Stockholms befälsutbildningsförbunds skytteförening medalj (StobfbskfSM)

För medaljer kommer alltid själva namnet på medaljen först, sedan valören (JrM/GM/SM/BM), därefter storleken, följt av upphängning i kedja eller i band och slutligen särtecken. [H M Konungens medalj i guld av 12 storleken med kedja och briljanter (Kong:sGM12mkedjaobr)] Eftersom just H M Konungens medalj finns i så många olika varianter behövs alla tillägg för att klargöra vilken variant det handlar om. Om en medalj bara utdelas i en valör, en storlek och med ett band brukar man högst skriva vilken valör medaljen har. För ordnar kommer alltid ordensklass först, därefter land eller liknande om orden inte är svensk och slutligen ordensnamnet [Kommendör av påvliga Heliga Gravens Orden (KpåvlHGO)].

Hur bäres de olika ordnarna och medaljerna?
Vilken inbördes ordning skall de bäras i?

Ordnar och medaljer bäres på tre sätt, i rangordning:

• De som bäres i kedja över axlarna eller band en echarpé (från axel diagonalt till höft),
• de som bäres i band runt halsen,
• de som bäres i band på bröstet.

1. Medaljer i kedja (utom Serafimermedaljen), orden i band en echarpé (diagonalt över bröstet):

För herrar är sidenbandet brett, d.v.s. 100-110 mm brett och för damer är sidenbandet halvbrett, d.v.s. 55-60 mm brett. Alla svenska ordnar bäres över höger axel under frackrocken men över västen (för ett fåtal utländska ordnar över vänster axel mot höger höft). Bandet fästs nära axelns yttre del, så att det sitter stadigt och inte glider upp mot halsen. Ordenstecknet skall vila mot höften. Damer bär storkorsbandet fästat i klänningens högra axelband, som om möjligt bör vara något bredare. Ibland kan det vara lämpligt att anbringa kraschanen på bandet och fästa det i eller ovanför midjan.

Kraschanens trubbiga spännesnål fästs i på rockens påsydda tränsar. Högst fyra kraschaner bör bäras samtidigt på frackens vänstra sida. Om man har två placeras den av högre grad ovanför den andra. Om tre bäres placeras den högsta överst, och två på en undre rad. Fyra kraschaner placeras två och två. Ordningsföljden räknas uppifrån höger, från bäraren sett. Kraschan till korsbandet bäres alltid, om innehavaren har fler än fyra kraschaner och måste välja vilken som inte ska bäras.

Flera kedjor kan bäras, men man bär inte kedja och axelband samtidigt för en och samma orden. Oavsett antalet kedjor kan bara ett sidenband bäras över axeln. Då flera kedjor bäres går rangen i fallande skala utifrån och in på bäraren. Ordenskedjor bäres så att de hänger ner lika mycket fram som bak, medan medaljkedjor som är mindre vilar mot jackkragen och hänger ner över bröstet (över ev. ordenskedjor).

Ordenssällskapen har ofta vattrade sidenband i olika färger för att beskriva gradtillhörighet, som bäres från vänster eller höger axel likt ett storkorsband. För att inte skapa förvirring har vissa ordenssällskap stadgat att storkorsband inte bäres vid ordenssällskaps sammankomst utan endast storkorskraschan samt gradband för ordenssällskapet.

2. Ordnar och medaljer i band avsedda att bäras runt halsen:

För dessa är sidenbandet är halvbrett, d.v.s. 35-55 mm brett. Man bär ett till tre halstecken bredvid varandra där det finaste placeras med sitt band ytterst över de andras band, så att endast endast själva tecknet syns för övrig utmärkelse. Om två halstecken bäres placeras det finare till bärarens höger med band överst. Om tre tecken bäres placeras det finaste tecknet i mitten med bandet överst, det näst finaste tecknet till höger och det med lägst rang till vänster om det finaste.

Då flera halstecken bäres kan det vara knöligt att fästa 2-3 tecken i nacken på ett snyggt sätt. Då behåller man längden på det finaste tecknet som har sitt band ytterst och över de andras. Bandet för orden/medalj nr 2 och 3 rang kortas och fästs på det längre bandets insida.

Observera att kommendörstecken/större ordenstecken och större medaljer i halsband avsedda att bäras runt halsen skall vila omedelbart under halsdukens knut, inte på magen och inte heller ovanför varandra i rangordning, som en del svenskar tyvärr synts göra under ex. Nobelfestligheterna. Bandet läggs över halsdukens band och fästs i nacken så att ingen del av bandet eller dess fästanordning syns ovanför rockkragen. Kommendörer av andliga ståndet (präster) bär dock halstecken i ett längre band till sin kaftan.

Damer bär stora ordenstecken/ stora medaljer i en stor rosett som fästs med en nål vid vänstra axeln på eller omedelbart under klänningens axelband. På grund av de stora tecknens storlek och tyngd är det opraktiskt att bära fler än två samtidigt; det finaste till bärarens höger.

3. Ordnar och medaljer i band avsedda att bäras på bröstet samt Serafimermedaljen:

Svm, SORfbSM, BoråsofGM, Sällskapet Par Bricoles medalj i guld som miniatyrer.

Serafimermedaljen bäres i kedja på bröstet. Övriga medaljer och riddartecken bäres i hängande i ett dubbelvikt sidenband som är smalt, d.v.s. 25-35 mm brett och max 45 mm långt. Bandet monteras på ett spänne eller nål och fästs på bröstet vänstra sida. Bandets övre raka del fäster man i höjd med bröstfickans övre del och intill vänstra frackslaget. Högst fyra ordnar/medaljer monteras på samma spänne, i rangordning från bärarens höger till vänster. Miniatyrerna bäres på ett band fäst i knapphålet på vänstra rockslaget. Även färre än fyra ordnar/medaljer kan bäras som miniatyrer.

Damer bär ordnar/medaljer som kommendörsgraderna, men rosetten är något mindre. Tre originalordnar/medaljer kan bäras samtidigt av praktiska skäl, om fler skall bäras förordas miniatyrer.

Att för herrar fästa tecknen på en guldkedja görs så att banden tas bort och de monteras i omvänd rangordning från bärarens vänster till höger. Kedjans vänstra (finare) del fästs sedan i vänstra frackslagets knapphål och hänger snett nedåt åt höger i en båge. Den högra delen av kedjan fästs i det vänstra frackslagets högra innerdel. Voilá!

Grupper

Inom de tre bärandesätten finns sedan en rad undergrupper av officiella och halvofficiella svenska utmärkelser:

Därefter följer Kommendör med storkors eller motsvarande från nordiska länder i bokstavsordning enligt landsnamn, därefter Kommendör av 1 klass eller motsvarande från nordiska länder i bokstavsordning enligt landsnamn, därefter Kommendör eller motsvarande från nordiska länder i bokstavsordning enligt landsnamn, därefter Riddare av 1 klass eller motsvarande från nordiska länder i bokstavsordning enligt landsnamn, därefter Riddare eller motsvarande från nordiska länder i bokstavsordning enligt landsnamn, därefter nordiska förtjänstkors och medaljer enligt samma principer.

Efter det kommer övriga länders utmärkelser i ordning enligt ländernas franska namn alfabetiskt, d.v.s: Kommendör med storkors eller motsvarande från övriga länder i bokstavsordning enligt landsnamn, därefter Kommendör av 1 klass eller motsvarande från övriga länder i bokstavsordning enligt landsnamn, därefter Kommendör eller motsvarande från övriga länder i bokstavsordning enligt landsnamn, därefter Riddare av 1 klass eller motsvarande från övriga länder i bokstavsordning enligt landsnamn, därefter Riddare eller motsvarande från övriga länder i bokstavsordning enligt landsnamn därefter övriga länders förtjänstkors och medaljer enligt samma principer.

Här finns en länk franska kulturdepartementets "List des noms de pays du monde".

I samband med statsbesök bär man landets dekorationer främst för att visa det besökande/besökta landet respekt; då kan man se konung Carl XVI Gustaf bära andra dekorationer, ex. andra sidenband än Serafimerordens som han normalt bär.

Är många medaljer bättre?

Ibland stöter man på extremt väldekorerade personer, som vid närmare skärskådan inte bär någon "tyngre" utmärkelse. För de som inte är så hemmastadd i ordens- och medaljvärlden kan dessa personer verka oerhört framstående med tanke på den mängd olika utmärkelser som de bär. I Tyskland beskrivs detta som "ordenshunger" - kvantitet ersätter kvalitet för att genom symbolspråket ge sken av framgång och status.

Den absoluta majoriteten av utmärkelserna ges för väl vitsordade samhällsinsatser i större (ordnar) eller mindre (medaljer) omfattning. En del personer missbrukar genom okunskap eller med flit signalsystemet för att ge sken av en större betydelse än de egentligen har haft för samhället, exempelvis genom att bära en större mängd utmärkelser som är mindre relevanta. Ofta är leken med signalsystemet så uppenbart att det inte kan betraktas som annat än harmlöst och i värsta fall slår det bara tillbaka på bärarna själva.

När det gäller köpta utmärkelser - undvik dem till varje pris. Att bära en saluförd utmärkelse är bland de sämsta signaler man kan sända. I medaljkriterierna hos några föreningar framgår på kronan hur stor donation som ska göras för att erhålla föreningens medalj. Inte bra eftersom det är möjligt att utnyttja för den medaljhungrige i jakt på utmärkelser. Internationellt börjar ett antal minnesmedaljer breda ut sig för FN-tjänst, för någon i relation med NATO. Förtjänstmedalj förlänad av FN räcker också gott som minnesmedalj. Bär alltid mer förtjänstmedaljer än minnesmedaljer för att framstå som trovärdig.

Titulatur

Vid korrespondens, utanskrift på personliga brev: "mm" används efter titel (ej efter "Herr" eller adliga titlar) användes till innehavare av svenska riddarordnar. "Herr" efter titel närmast före namnet användes endast till serafimerriddare (inga initialer). För såväl civila som militärer, som man personligen tillskriver i ett tjänsteärende e d, utsättes befattningen först, därefter vederbörandes titel. Till civila med högre akademisk examen, vilken berättigar till titel, skrives i regel denna titel efter ämbetstiteln. Vid adliga namn används - om man vill vara mycket artig - "högvälborne" för grevliga och friherrliga, "välborne" för övriga tillsammans med titeln (titlarna). Om dessa prefix kommer till användning utsättas de omedelbart före de medfödda titlarna (Greve, Friherre, Herre) men efter förvärvade titlar, vilka står i bestämd form.

Exempel: Generallöjtnanten mm Högvälborne Friherre N.N. (titel baron användes endast vid tilltal). Professorn Välborne Herr N.N. (titeln "Herr" måste alltid utsättas efter prefixet "välborne").(Ur Blå Boken. Uppträdande utom tjänsten. Några råd och anvisningar för Kungl Krigsskolans kadetter och arméns yngre officerare. 1968 års upplaga.)

Ordensförläning har också i dödsannonser markerats genom att ordensförkortning skrivs under namnet.

Storlekar

Medaljer präglas fortfarande i vissa storlekar enligt en 26 storlekar graderad skala kallad "Mensura magnitudinis Nummorum" upprättad av numismatikern kanslirådet Carl Reinhold Berch (f. 1706, d. 1777) och publicerad i hans "Beskrifning öfwer Swenska Mynt och Kongl. Skåde-Penningar - - -" Uppsala 1773. Eftersom ingen svensk belöningsmedalj präglas i större dimension än 18:e storleken enligt Berch, upptas i nedanstående tabell endast 18:e till och med 1:a storleken angivna i millimeter. Numera mäter den s.k. 8:e storleken blott 31 mm och motsvarar således 7½ storleken enligt Berchs skala.

Förkortningar:

Förkortningar över orter för lokala medaljer